Nu lyser ängarna
av sommarns alla blommor
Nu surrar bin
och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden
genom trädens höga kronor
Men i min trädgård
är det visset
mörkt och kallt
Här är det risigt
och förvuxet fult och snårigt
och lika hopplöst
grått och trist
som i mitt bröst
Därute doftar det
av sommarns alla dofter
Där är det sommar
men här inne är det höst
Jag levde lycklig här
med dig och mina katter
Ett liv i synd
och utan omsorg
att bli frälst
Försonad med min karaktär
för jag har aldrig
förmot att säga nej
till någonting som helst
Och inte nekat mig
det ena eller andra
och levat livet
tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog
mig med en annan
En som du sa var mycket
finare än jag
Vårt gräl tog veckor
ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt
jämförd med din fina vän
Tills du bekände
att hon givit dig på boten
då blev det dödstyst
här i trädgården igen
Och från den stunden
var den kvinnan
dubbelt hatad
Hon hade lekt med dig
med oss et litet slag
Och tänkt jag kände det
som även jag var ratad
Jag ville slåss
och gick mot mitt livs
nederlat
Jag kom med hammaren
beredd under min kappa
när hom kom ut i sidenpumps
och sa god dag
Kom in och slå
dig ned en stund
så får vi prata
Jag bara stammade
nu minns jag inte vad
Och jag bled bjuden
på likör och cigariller
och kunde inte få mig till
att säga nej
Och när vi skiljdes
var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker
som du glömt
med hem til dig
Jag går omkring
i mitt Pompej ibland ruiner
Jag traskar runt
i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig
ge mig pikar om sekiner
Ej heller ska du bli
nån annans tidsfördriv
Nej åt det gamla
ska vi binda vackra kransar
och ta vårt liv
och mina katter som dom är
Ty trots all kärleksbrist och
trasighet och fransar
dig ska jag älska livet ut
ty dig har jag kär