Nere vid Zinkensdamm
en juninatt
gick jag och undrade
var jag hade vart
På Hornsgatans öde stråk
mötte jag dej
Vi gjorde sällskap hem
Vi gick hem till mej
Vi gick hem till mej
Sällan visad ömhet
brann som en glöd i mej
Och ett barn i trasor skrek
efter bröd i dej
Solens första strålar kom genom
rutans skumma glans
och en koltrast satt och sjöng
på ett tak någonstans
På ett tak någonstans
Och när vi vaknade
föll regnet ner
Vi köpte rom och frukt
och något mer
På Tantolundens golv av gräs
under blad och gren
där låg vi och drack
rom i regnet
Rom så ljus och len
Så ljus och len
Och jag sa
jag tycker om dej
Och du sa
jag tycker om dej
Det var väl bara nåt
som vi sa
Som vi sa för att
det lät så bra
I oktobernattens grav
I Stockholms svarta skog
värms jag än av det du gav
och det du tog
På hyllan under spegeln
där står ditt läppglans kvar
Buteljen ligger tom i regnet
Där våta löven far
Där våta löven far