Från mitt hem
snart jag for ut
i världen
och jag flyttade
till storstadens jäkt
Mor och far
önska lycka på färden
sedan dess har jag tänkt
och upptäckt
På den tiden där
hemma jag bodde
jämt det bästa dom
ville mig ge
Men på storstadens
lycka jag trodde
hela världen mot mig
tycktes le
Ensam jag är
tankarna går
hemåt det bär
ensam jag är
Jag var ung
jag var utan bekymmer
på förhoppningar stora
jag bar
Bara glädje ett ungt
hjärta rymmer
lyckans stjärna den
lyste så klart
Men det blev inte alls
vad jag tänkte
efter hemmet
blev saknaden stor
Nu fanns ej nån som
ljus åt mig skänkte
nej nu fanns varken
far eller mor
Ensam jag är
tankarna går
hemåt det bär
ensam jag är
Här i storstaden går
jag och drömmer
om min hembyggd
så vacker den är
Vackra minnen i hjärtat
jag gömmer
ty min hemtrakt
den har jag så kär
Vad är storstadens gator
och gränder
emot skogen med
spegelblank sjö
Nej varthän man i
världen sig vänder
för sin hembyggd man
rosor vill strö
Ensam jag är
tankarna går
hemåt det bär
ensam jag är
Ensam jag är
tankarna går
hemåt det bär
ensam jag är
