Så jag reste mig sakta
från mitt middagsbord
I hörnet av trädgården
däråt du bor
Under vinrankorna gick jag
rakt över rummet
Jag gick sakta förbi
alla verkade stumma
Jag vandrade efter älvar
genom gröna lundar
Med ljuset i ryggen
tyckte jag hörde hundar
Så långsamt efter flödet
mot ett glittrande hav
Så långsamt efter flödet
rakt mot min grav
Det var redan bestämt
så långt bak i tiden
innan templen byggdes
för den himmelska friden
Innan ödlorna föddes
i dem stormande haven
Innan ökensolen brände bort
den glänsande saven
Över huvudtaget långt
innan allt började snurra
Det var sagt så en gång
om nu nån skulle undra