Han lämnade huset
klockan tvĂĄ
Mitt pĂĄ dagen
när ingen alls såg på
Bussen kom
han satte sig rak
pĂĄ en tom plats
längst där bak
Han tittade ut
pĂĄ barn som lekte
skrattade och försvann
Han fick ett mail
ett namn han aldrig glömt
Han tvekade först
var hon bara
någon han drömt
En sommarkväll
sĂĄ ljus och ljum
Visst fanns hon där
i samma rum
Han tittade ut
Han sĂĄg hon dansade
skrattar och försvann
Han steg av bussen
precis före tre
och gick in på Ebenholtz Café
Bland kanel och sockerlag
tog han nĂĄgra djupa andetag
och lät det hända
Solen bländade
skrattade och försvann
