Minnena kommer så ofta till mig
Nu är allt borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hängde
Lyckliga gatan du, som varje dag
hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad
fort växer fram
Lyckliga gatan
du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken
tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat
fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den
vi hört en gång
Ja, allt är borta och det är bara så
ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gatan, det är tidens som här dragit fram
Du fått ge vika nu för asfalt och för makadam
Lyckliga gatan
du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken
tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat
fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den
vi hört en gång
Mm mm
mm mm mm mm mm mm
Mm mm
mm mm mm mm mm mm
mm mm
mm mm mm mm mm mm