Yea-eah-eh yeah
Nittiofyra hade jag ett fast jobb
på Pååls bagerier
tills jag började med tequila
och blev trummis i en vinorkester
Och sen sa dom på Pååls att några skulle gå
och det betydde Karl-Johan Andreas och jag
Jag hade inga barn då
men Karl-Johan hade två
så det tog hårt på honom
M-mm-m-mm
Det var nästan alltid svart i tankarna på
Långedragspaviljongen
där jag nästan alltid satt med pensionärerna
under båtsäsongen
Och vi såg på dom unga och glömska
i båtar och i varandras a-a-a-armar
och tänkte skuld och lidande
väntar på er
fortfarande
Har gått på knä så många år i den här staden
men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén
sjunga om att lämna allt
bakom sig
första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an
dundra förbi där utanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena nu vill jag alltid stanna
och min lille son ler mot manshororna
när vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan
Åh ändå Hurricane
när dom skrev om mig i tidningen
sa du som det var
Glöm mig aldrig Håkan
parkbänken är aldrig långt borta
Men den gamla goda tiden
nu kommer den aldrig tillbaka
men jag svär att varenda fyllo
på varenda bänk i varenda hörn
hälsade på oss
natten jag fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna
tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Adjö