Jag kan inte längre höra
syrsor det är trist
men det är en överkomlig brist
Syrsans sång är inte
någon oersättlig sång
men ändå jag minns en gång
Det var då det var en vår
jag var knappa sjutton år
och han var förstås
min unge Casanova
Han sa varmt och ömt
va det har jag glömt
men det var nånting han lova'
Evig kärlek ja jag tror
att det var nå sånt han svor
Jag var drakens fånge
han var sagans prins
Liksom vaknad nyss
utav prinsens kyss
jag såg honom i ögonen
och syrsor sjöng sin serenad
Jag minns att jag var glad
men det är också
nästan allt jag minns
En dag kan det hända
det kan hända ganska snart
Tekniskt går ju allt
med sådan fart
Att vi kurar hop oss
i ett skrymste på vår jord
Någon söker efter ord
Det var då det fanns en värld
den var inte mycket värd
Men den var vårt hem
och syrsor sjöng om kvällen
Vårar kom i grönt
allt var ganska skönt
Åtminstone på vissa ställen
Nu har solen blivit skymd
i Aniaras isblå rymd
Och vi tvivlar på
att goda gudar finns
Men jag minns en gång
syrsor sjöng sin sang
för den som hade öra
till at höra
Kärlek tro och hopp
ja nåt vi då fann opp
Men det är också nästan allt jag minns