Jag satt här om dagen
Och läste min tidning
En dag som så många förut
O jag tänkte på alla dom
Drömmar man drömt
Som en efter en har tatt slut
Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i
famn
Åh hon springer iväg genom
skogen
Så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med
fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber
Och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent
Flickan är liten hennes hår
är så ljust
Och hennes kind är så
flämtande röd
Kråkan är klumpig och
kraxande svart
Om en stund är den
alldeles död
Men flickan hon springer
för livet
Hos en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet
och värme
För det som är riktigt och sant
Åh hon springer med
tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet det är sant det som
pappa har sagt
Finns det liv är det aldrig för
sent
Och jag började darra i vånda
och nöd
Jag skaka av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt
och klart
Att det var bilden av mig som
jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten
kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns nån som kan
hjälpa mig än
Som tror det finns nån som
har svar
Och jag springer med
bultande hjärta
Ja jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fast jag
egentligen vet
Att det redan är allt för sent