Den första gång jag såg dig
det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar
Och ängens alla blommor
av många hundra slag
de stodo bugande i par vid par
Och vinden drog så saktelig
och nere invid stranden
där smög en bölja kärleksfullt
till snäckan uti sanden
Den första gång jag såg dig
det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen
Den första gång jag såg dig
då glänste sommarskyn
så bländande som svanen i sin skrud
Då kom det ifrån skogen
från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud
Då ljöd en sång från himmelen
så skön som inga flera
Det var den lilla lärkan grå
så svår att observera
Den första gång jag såg dig
då glänste sommarskyn
så bländande och grann som aldrig mera
Och därför när jag ser dig
om ock i vinterns dag
då drivan ligger glittrande och kall
nog hör jag sommarns vindar
och lärkans friska slag
och vågens brus i alla fulla fall
Nog tycker jag ur dunig bädd
sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad
som älskande behaga
att sommarsolen skiner
på dina anletsdrag
som rodna och som stråla och betaga