VID EN LITEN FISKEHAMN
FANNS EN LITEN
RESTAURANG
OCH VED ETT AV DE
SMÅ BORDEN
SATT ETT PAR
I SVÄRMERI.
OCH DE
ÄLSKADE VARANN
OCH HON KRAMA
HÅRT HANS HAND,
NU DE BÅDA
FUNNIT LYCKAN
OCH TVÅ HJÄRTAN
STOD I BRAND.
TILL MUSIKENS
LJUVA TONER
BJÖD HAN HENNE
UPP TILL DANS
OCH HON SKRATTADE
AV GLÄDJE
JUST NU
INGET ANNAT FANNS.
ÄN EN MAN
FRÅN STORA HAVEN
SOM NU ÅTER
NÅTT SIN HAMN
OCH SOM TRÄFFAT
DEN HAN ÄLSKAR
PÅ EN LITEN
RESTAURANG.
VID EN LITEN
FISKEHAMN
FANNS EN LITEN
VACKER STRAND
DÄR DE BÅDA
SAKTA VANDRAR
TÄTT INTILL I SVÄRMERI.
OCH FRÅN
MÅNENS SILVERSKEN
DÄR DEN
LJUMMA VINDEN VEN
GAV HAN HENNE
AVSKEDSKYSSEN
OCH TILL TÅRAR
TOG FARVÄL.
O NÄR
MORGONSOLEN LYSTE
BÅTEN STYRDE UT,
KVAR PÅ STRAND
STOD DEN HAN ÄLSKAR
OCH AV HONOM
TOG FÖRVÄL.
MEN FRÅN HENNES
VACKRA ÖGON
STORA TÅRAR
TRILLAR NER.
NU HON ÅTER
ENSAM VANDRAR,
UTI MINNET
HONOM SER.
VID EN LITEN FISKEHAMN
FANNS EN
LITEN RESTAURANG
OCH VID ETT AV
DE SMÅ BORDEN
SATT EN
ENSAM FLICKA KVAR.
OCH HON VÄNTADE
SIN MAN
SOM NU BORDE
NÅTT SIN HAMN.
MEN HON VÄNTADE
FÖRGÄVES
TY HAN KOM EJ MER I LAND.
PÅ DE MÖRKA
TYSTA VATTEN
STYRDE HAN
SIN LÅNGA FÄRD
TILL EN VÄN
SOM HONOM VÄNTAR,
TILL EN PLATS
VID HEMMETS HÄRD.
MEN AV STORA
VÅGORS KRAFTER
DROGS DEN LILLA
BÅTEN NER.
PÅ DE MÖRKA,
TYSTA VATTEN
SEGLAR BÅTEN
ALDRIG MER.
PÅ DE MÖRKA,
TYSTA VATTEN
SEGLAR BÅTEN
ALDRIG MER.
PÅ DE MÖRKA,
TYSTA VATTEN
SEGLAR BÅTEN
ALDRIG MER.