GUDARNA MÅLAR
MED FÄRGGRANNA VINDAR
EN RÖDGUL SOLNEDGÅNG.
JAG SLUTER MINA ÖGON
OCH FLYGER
GENOM LUFTEN
PÅ MIN
BOSTADSRÄTTS BALKONG.
JAG HAR REST
JORDEN RUNT
OCH HAR LÄRT MEJ:
ETT TRÄD ÄR ETT TRÄD
OCH EN STEN ÄR EN STEN.
MEN NOG ÄR DET
LITE NÄRMRE
TILL HIMLEN
FRÅN ÖSTERLEN.
JAG KOMMER IHÅG
EN KVÄLL I CHICAGO,
I DEN FARLIGA
DELEN AV STAN.
JAG SATT PÅ EN BAR
MED MITT
ENSAMMA HJÄRTA
OCH PRATA MED JOE,
MIN KUMPAN.
DET KÄNDES
SOM SLUTET VAR NÄRA
OCH JAG VISSTE
NÄR TIMMEN VAR SEN.
NÄR JAG DÖR
VILL JAG INTE
TILL HIMLEN,
JAG VILL HELLRE
TILL ÖSTERLEN.
DET ÄR HÄR
HAVET OCH FÄLTEN
BILDAR DEN
VACKRASTE SCEN
SOM GÖR ATT
DET VERKAR SÅ NÄRA
MELLAN HIMLEN
OCH ÖSTERLEN.
NÄR VINDEN
SJUNGER OM NATTEN
PÅ SLÄTTEN HÄR UTANFÖR,
DÅ FLYGER
MOLNEN IKAPP
MED BLÅSTENS
GODA HUMÖR.
NÄR JAG TITTAR UT
FRÅN MITT FÖNSTER
ÄR DET TYDLIGT
I MÅNENS SKEN
ATT DET ÄR NOG
LITE NÄRMRE
TILL HIMLEN
FRÅN ÖSTERLEN.
JA, DET ÄR
NOG LITE NÄRMRE
TILL HIMLEN
FRÅN ÖSTERLEN.