Det är skimmer i molnen
och glitter i sjön
Det är ljus över
stränder och näs
Och omkring mig står
den härliga skogen så grön
bakom ängarnas gungande gräs
Och med sommar och skönhet
och skogsvindsackord
står min hembygd
och hälsar mig glad
Var mig hälsad men var
är min faders gård
Det är tomt
bakom lönnarnas rad
Det är tomt det är bränt
det är härjat och kalt
Där den låg
ligger berghällen bar
Men däröver går minnet
med vinden så svalt
och det minnet
är allt som är kvar
Och det är jag som såg
en gavel stå vit
och ett fönster
stå öppet däri
Som piano det ljöd
och en munter bit
av en visa
med fin melodi
Och det är
som det vore
min faders röst
när han ännu
var lycklig och ung
Innan sången blev tyst
i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev
sorgsen och tung
Det är tomt det är bränt
jag vill lägga mig ned
invid sjön för att
höra hans tal
om det gamla som gått
medan tiden led
Om det gamla
i Alsterns dal
Och sitt sorgsna
och sorlande svar han slår
men så svagt
som det blott
vore drömt
Det är kastat för vind
sedan tjugo långa år
Det är dött
och begravet och glömt
Där du kära gestalter
och syner minns
Där står tomheten
öde och kal
Och min eviga vaggsång
är allt som finns kvar
av det gamla
i Alsterns dal